I kosmos vidsträckta, där stjärnor dansar sin eviga vals och planeter snurrar i tysta banor, ligger en värld bortglömd av tiden. Zephyria, ett namn som viskar uråldriga hemligheter, ett eko av civilisationer förlorade i eonernas damm.
Under obeveklig granskning av två månar, deras silverglänsande ljus som badar sanddynerna i ett spektralt sken, står ett monument över det okända. Den stora pyramiden, en obsidiankoloss som trotsar mänsklig förståelse, reser sig som ett ärr på planetens ansikte, en gåta huggen i mysteriets sten.
I otaliga årtusenden förblev denna slumrande titan tyst, väktare av outgrundliga hemligheter under ett stjärnspäckat himlavalv. De första kolonisterna, lockade av rykten om ofattbara rikedomar, anlände till dess karga stränder med ögon fyllda av girighet och hjärtan fulla av hopp. De sökte Luminium, ett mineral vars kraft, det sades, kunde bränsle till deras fartyg och förlänga deras flyktiga liv bortom de gränser som naturen ställer.
Men pyramiden, ogenomtränglig för deras ansträngningar, förblev förseglad. Dess mörka kammare, labyrinter av främmande visdom, stod emot varje försök till skändning. Den stora pyramiden väntade, tålmodig som bergen, evig som stjärnorna, på att den utvalde skulle komma.
